lördag 14 november 2015

Terrorattackerna i Paris: ett försök till kontext

Det var med bestörtning som jag tog del av de knapphändiga rapporterna från terrorattackerna i Paris i går kväll, en känsla som förstärktes när jag vaknade och följde Ekots sändningar och började sålla i nyhetsflödet från händelserna.

Perspektiv är av väldigt stor vikt och likaså kontext. Många har sagt och skrivit en hel del viktigt och intelligent och jag tänkte samla en del här:

Claes Lönegård har gjort en grundlig genomgång av IS framväxt i Fokus, det är en mycket bra kuliss och historik som sätter saker och ting i perspektiv. Och alltid utmärkta Johanna Frändén levererade ett insiktsfullt och mänskligt inlägg från Paris tidigare i morse.

Twitter har annars varit föredömligt i att sortera i nyhetsflödet och sätta saker i kontext, där jag hittade en länk till det här inlägget:


Religionsprofessorn Reza Aslan diskuterade dessutom förra året bland annat huruvida Islam förespråkar våld på CNN och säger, grovt översatt och sammanfattat av mig nedan, på ett tydligt sätt:
”Är en religion våldsam? Nej, däremot kan en våldsam person bekänna sig till en religion.”
Statsminister Stefan Löfven adresserade nyss händelserna på en presskonferens. Han missade dock att nämna flyktingkrisen i den här historien, och det kanske inte är rätt tidpunkt eller tillfälle, vad vet jag, men Mona Sahlin, som numera är nationell samordnare, satte fingret på det hela strax efteråt i Rapports Extrasändning: Det är skillnad på en muslim och en terrorist och att de flyktingar vi tar emot i Europa i dessa dagar, flyr från just IS terrorvälde i Mellanöstern.

Polen har aviserat att man inte kommer acceptera flyktingkvoten med anledning av terrorattackerna i Paris, men att stänga gränser i det här läget är ju att stoppa människor från att fly från IS.

Och som Sophia uttryckte det när vi lyssnade på radion vid frukostbordet: stackars Europas muslimer. Som väl blir de som kommer att få ta skott för det här avskyvärda dådet, tyvärr.

torsdag 20 februari 2014

Black metal, konsten och livet

Det har inte blivit så mycket metal på stereon de senaste månaderna. Och även om jag har hittat saker jag gillat har det varit flyktiga saker jag har känt att jag kan återvända till. I kväll återvände jag i stället till de gamla favoriterna i Deathspell Omega.

Deathspell Omega är ett band som känns som mer än ett band. Det är konst, filosofi, teologi, ja livet i ett enda stort virrvarr. De må kanske framstå som smått pretentiösa med sin akademiska inställning till sin musik och sitt uttryck, men jag har alltid varit svag för sådant. Musik ska vara en upplevelse och Deathspell Omega bidrar till den upplevelsen genom att ha den inställningen.

Jag blev också glad när jag hittade det här blogginlägget om Deathspell Omegas förra fullängdare Paracletus, som var den första skivan jag lyssnade på med dem i kväll. Det är en ganska högtravande text om en ganska högtravande skiva från ett ganska högtravande band. Världsfenomenalt, enligt mig alltså.

Från det klickade jag mig dessutom vidare och började nysta i Arthur Schopenhauer och hans misantropiska pessimism, som i ett annat blogginlägg sägs ha många gemensamma filosofiska beröringspunkter med black metal.

Jag älskar sånt där, att kunna utgå från en skiva och hitta till andra texter, konstformer och annat som kan relateras. Det är för mig ett tecken på när musik är mer än bara musik. Och det förgyller min tillvaro.


torsdag 16 januari 2014

Ny video: Horisont Writing on the Wall

Göteborgska Horisont har nu satt bild till sin mest Thin Lizzy-doftande stund på senaste plattan Time Warriors, nämligen öppningsspåret tillika singeln Writing on the Wall.

Videon bär likt bandets musik drag av sjuttiotal och är en härlig Thelma & Louise-passning med Tarantino-stuk, där två nunnor väljer den nihilistiska vägen med en Volvo, alkohol och allmänt stök. Jag log lite för mig själv när jag såg den.


onsdag 8 januari 2014

Liveåret 2014 börjar nu

2014 är bara en dryg vecka gammalt och redan nu drar det igång med spelningar. Finfint!

I morgon kväll står finfina Vånna inget och Könsförrädare på The Hush Hush Clubs scen och på fredag gästas Insikten av Gamla pengar, Håll käften vad vill du!? och Sub Alert.

Två veckor senare kommer Imperial State Electric till Bongo Bar och veckan efter det spelar Tonbruket på Spira.

Januari blir rätt späckat konsertmässigt, banne mig.

New year, same old bullshit – en odyssé i bilder

New year, same old bullshit, för att parafrasera Harvey Pekar i American Splendor.

Jag tillbringade jul och nyår i föräldrahemmet, på jobbet och i skogen utanför Skene. Två dagar fick jag hemma med familj och vänner, sen var jag tillbaka på digitalredaktionen.

Far, text-tv, V75. En inte helt ovanlig syn. 

Rudolf, liggande på min mage. En inte helt ovanlig syn.

Talangfabriken. En rätt ovanlig syn. 

Bror med gitarr. Spelande Neurosis.

Paddy, en gång nästan som en extra medlem i dagensskiva.com-redaktionen. 

Vänner på Old Barn Corner. En inte helt ovanlig syn, i vissa fall. 
Nyår tillbringade jag sedan "utanför Göteborg" som Josef beskrev det. Vilket närmare bestämt var två mil utanför Skene, nånstans mellan Gislaved och Varberg, nästan i jävla Ullared, haha. Men det var skittrevligt, lagom stimmigt med god mat, god dryck och avkopplande häng i fokus.

Kamrerns pöjk.

Snöre.

Epnk.

Fese.

Ann-Sofie, learning the slide guitar. 

Epnk, bildskygg.

Utsikten över nejden utanför Skene. 

John på trappen till hans och Ann-Sofies fantastiskt trevliga ställe. 

tisdag 17 december 2013

The Dead End

I dag är det fem år sedan Abandons sångare Johan Carlzon gick bort. Därför passade det bra att lyssna på den här tyckte jag.


Vila i frid. 

Gröna fingrar?


Jag har haft en orkidé i snart ett och ett halvt år. Först blommade den ett tag, men sedan dog den närapå. Jag läste då på lite om hur de (eller just den sorten jag har) fungerar och lärde mig att de vill ha ett vattenbad varje eller varannan vecka. 

Sedan dess har den mig veterligen mått ganska bra. Det började till och med växa ut rötter ovanför barken den är planterad i, men i går insåg jag att det faktiskt var knoppar på den längsta. Och att det i stället var en ny stjälk! 

Försökte därför böja den uppåt för att fästa stjälken vid pinnen som originalstjälken löpte längs med. Det skulle jag inte ha gjort. För särskilt elastisk var den inte och vips hade jag knäckt av den.

Får hoppas på nån av de andra stjälkarna nu helt enkelt.

söndag 15 december 2013

Vikten av förebilder

I SVT:s Agenda i kväll diskuterades de svenska framgångarna inom musiksvängen de senaste åren. Men i stället för att bara rapportera om framgången satte man på sig genusglasögonen och lyfte frågan om varför det endast är män som når framgång. Producenten Rami Yacoub beskrev det i ett inslag som ett grabbgäng som har lekstuga och Alina Devecerski lyfte i studion fram avsaknaden av kvinnliga förebilder.

Vilket får mig att tänka på spelningen jag var på i går här i Jönköping, där banden Vicious Irene, Solanas Cunts och Svärta spelade. Idel kvinnliga medlemmar i samtliga tre band, men också högst andel tjejer i publiken på någon av de punkspelningar som jag har varit på i Jönköping, vilket var väldigt glädjande.

En hoppas ju att några av dem själva plockar upp instrumenten eller gör något annat de känner för inom musiksvängen.

Vicious Irene.

Samtidigt reser det vissa frågetecken.

Uppenbarligen finns det fler tjejer som är intresserade av punk i stan än de som vanligtvis kommer till Insikten när det anordnas punkgalej. Det borde kanske bokas fler band med tjejer? Fast så sent som i november spelade dock Epidemics med Emma Swanström bakom micken och häromveckan Allvaret med Sushila Gautam på sång, så det förekommer redan till viss del.

Eller borde det framgå tydligare när det inte är 18-årsgräns eftersom det inte säljs någon alkohol? Flera av tjejerna i går var unga och tror kanske att det är 18 som gäller eftersom det ofta är det på konserter. Alternativt når inte informationen ut till tjejerna om att spelningarna är. Det kan ju bero på många saker, som borde belysas.

Som sångerskan i Solanas Cunts nämnde i ett mellansnack gäller det att vara lyhörd för om någon grupp inte ges samma tillträde som andra också inom punksvängen, även om punkscenen kämpar emot alla former av förtryck. Jag hoppas och tror i alla fall att tjejer känner sig lika välkomna som jag på spelningar på Insikten, både som publik och för att stå på scen.

fredag 13 december 2013

Gigtips: Jönköping vintern/våren 2014

Sedan i juni är jag som bekant Jönköingsbo med allt vad det innebär och nu är det här jag oftast går på spelningar. Tyvärr är inte Jönköping vad man skulle önska av en stad med dess storhet och läge länge med E4 i form av utbud av livemusik, men det kämpas på.

Huskvarna Folkets Park bokar företrädesvis mest större akter, Kulturhuset Spira har en sidoscen med lite popmusik, men har hittills varit några år för sena och/eller satt upp för trista artister för att jag ska gå dit. Det gamla Kulturhuset har så klart sina grejer - jag är främst på Insikten och kollar in punk - men frågan är vad som händer om kommunen gör verklighet av sitt befängda hot om att ta över huvudmannaskapet av Kulturhuset. Bongo Bar har spelningar lite sporadiskt, men hittills har det också varit lite större grejer, även om jag ser fram emot både Imperial State Electric och Invasionen i januari/februari.

Ett nytt tillskott sen i somras är The Hush Hush Club, som först höll till på Galleri Tegel och sedan flyttade till en nyöppnad lokal i källaren på Sofiehov. Jag har tyckt att det har varit lite väl stort popfokus, men ändå gått dit någon gång bara för att supporta initiativet. När de nu presenterade sitt schema för vintern/våren 2014 inser jag att det kommer att bli fler besök.

Mina vänner och personliga favoriter Vånna inget öppnar konsertåret den 9 januari tillsammans med Könsförrädare och därefter ramlar det på hela våren. This is Head kommer givetvis bli skitbra, men även Nicole Sabouné lockar. Kommer troligen gå dit varje gång jag har möjlighet. Gör det du också!


(Och nu när jag listar det på det här sättet känns det genast lite bättre, stan är kanske inte så dålig som jag tycker när det kommer till livemusik ändå...)

Ny video från Behemoth

Polska death metal-gänget Behemoth släpper sin nya platta The Satanist i januari och nu har låten Blow Your Trumpet, Gabriel försetts med video.

Återigen är det Grupa 13 som ligger bakom den och den som har sett Behemoths videor de senaste åren lär känna igen bildspråket och det generella avtrycket. Det är ganska skruvat, stenhårt och fyllt av religiösa symboler på olika sätt. Bra skit.